Det existerar ingen skadligare och farligare händelse i Islams historia än det som hände vid Saqifa. Det var början till den muslimska nationens splittring och missämja som råder fram till idag. Vid Saqifa tog man endast hänsyn till det personliga intresset, [medan] den muslimska nationens intressen och välbefinnande åsidosattes helt.

Makten kom i Umayyadernas händer som var Islams eviga svurna fiende. Makten togs från den rättmätige ledaren och förvandlades till ett nöje där den, den ena dagen var i händerna på en despot och den andra dagen i en annans. En av de hemska resultat som kom ur Saqifa som historien bevittnat är händelsen i Karbala där Profetens(S) barnbarn, Imam Hossein(A) mördades hänsynslöst.  
Ansars samlades snabbt efter Profetens(S) död i Bani Sa’idas bod där de sammanträdde för att utse en ledare för den muslimska nationen.
 

Normal 0 21 false false false SV JA AR-SA /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Cambria","serif"; mso-ascii-font-family:Cambria; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Cambria; mso-hansi-theme-font:minor-latin;}

Ansar var säkra på att Mohajerin även skulle hämnas på de om de kom till makten. De var rädda för att bli förtryckta av Quraysh. Detta underströks då al-Hubab, som var en av ledarna för Ansar, sa: ”(…) men vi är rädda för att de som vi tidigare har krigat mot och dödat deras fäder, bröder och söner ska komma till makten.”[3]
 
När den fjärde kalifens styre tog slut och Ummayyaderna kom till makten besannades Ansars och al-Hubabs farhågor. Ummayyaderna gick till överdrift i sin önskan att utkräva hämnd av Ansar och Ahl al-Bait(A). Ansar förföljdes och förtrycktes. Mu’awiyah var orimlig i sin hämndlystnad och hans son, Yazid följde sin fars fotspår.

Sa’ds tal

När Ansar kom till Saqifa, höll klanledaren för al-Khazraj, Sa’d bin Ubadah, följande öppningstal:
 

”Ansars folk! Ni har haft fördelen och privilegiet att svara på Profeten Mohammads(S) kallelse och leva tillsammans med honom. Det är en fördel som inte alla araber har haft. I tio år bjöd han in människorna till den Ende Gudens väg. Endast några få svarade på hans kallelse och många förnekade och förkastade hans inbjudan. Allah(SWT) hedrade er med möjligheten att acceptera Hans tro och att försvara Profeten(S) under hans mission. Ni fick möjligheten att försvara Islam och kämpa mot dess fiender. Ni strävade hårt och kämpade modigt tills majoriteten av araberna omfamnade Islam. Era svärd och de slag ni utkämpade med dem var avgörande för segern. Profeten gick bort medan han fortfarande var nöjd med er och era handlingar, därför bör ni hålla fast vi det (kalifatet) då det tillhör er och inte de…”[4]
 

Sa’ds tal visar hur Ansar resonerade kring kalifatet. Ansar var den Islamiska arméns ryggrad som hade lyckats kamma hem segern från alla de slag som utkämpats mellan muslimerna och icke- muslimerna. Enligt deras slutledning tillhörde kalifatet Ansar då de hade offrat mycket för att bana vägen för Islam och skydda Profeten(S) i hans mission.
 

Sa’d blev anklagad för att vara en lycksökare som försökte dra fördel av muslimernas förvirring och förskansa sig makten under en tid då muslimerna borde ha sörjt Profetens(S) bortgång; han borde ha tröstat Profetens(S) hushåll istället för att konspirera mot det.
 

Han ignorerade Profetens(S) utnämning av Imam Ali(A) och vikten av att följa hans hushåll. Profeten(S) hade ständigt påmint muslimerna vikten av att följa Ahl al-Bait(A) för deras framgång. Ahl al-Bait(A) jämfördes med Koranen, de var sannerligen porten till gudomlig kunskap men deras betydelse negligerades. Efter Saqifa blev Profetens(S) hushåll föremål för förföljelse och trakasserier.
 

Sa’ds överträdelse mot Profetens(S) hushåll resulterade i att han slutligen själv blev kränkt och förföljd av Abu Bakr. När Abu Bakr kom till makten röjde han undan sin forne motståndare; först sattes Sa’d under bevakning, sedan började han förföljas. När Sa’d flyttade till Syrien för att få slut på förföljelsen skickade Abu Bakr Khalid bin Walid efter honom. På vägen till Syrien blev Sa’d attackerad av Khalid bin Walid som hade väntat i bakhåll på honom. Sa’d blev knivhuggen och hans kropp kastades i en brunn. Abu Bakr förklarade Sa’ds dödsfall med att det var djinn[5] som hade dödat honom. Detta påstående visar på hur lätt politikerna kunde manipulera folket genom att påstå något så besynnerligt. Olyckligtvis var folket naiva och accepterade liknande förklaringar.
 

Uwaym bin Sa’idah al-Awsi och Ma’n bin Adiye befann sig i Saqifa medan Ansar diskuterade Sa’ds utnämning; de lämnade Saqifa obemärkta och begav sig till Abu Bakr och Omar ibn al-Khattab för att rapportera om Ansars verksamhet i Saqifa. Bin Sa’idah och bin Adiye favoriserade Abu Bakrs anspråk till kalifatet. Abu Bakr och Omar ibn al-Khattab begav sig till Saqifa åtföljda av Abu Ubayda bin al-Jarrah och Salim, som var anhängare till Abu Huthayfah. De överrumplade Ansar medan de rådslog om vem som skulle utses till deras ledare. Sa’d blev rädd för deras närvaro och deras påverkan då han kände till missnöjet och oenigheten bland Ansar. Oenigheten bland Ansar resulterade i deras undergång. Sa’ds förhoppning om makt släcktes då Abu Bakr öppnade munnen och tog till orda.
  

Abu Bakrs tal

Abu Sufyans situation